Just idag är allt kaos. Återigen. Efter några timmar fick jag bort trycket över bröstet i -vad som kom att bli- morse och jag lyckades somna runt fyra-halv fem tiden. Nu är känslan dock tillbaka men om jag andas sakta och stänger ute tankarna så går det lite lättare med syretillförseln.
En tanke räcker för att få pulsen att öka, andning stressad men lika ytlig och jag kan inte fokusera längre. Allting är kaos och jag har svårt att förstå varför det här livet ska vara bättre än det med anorexia. Hur kan det vara ”bättre” att må fruktansvärt än att må bra?
Jag vill inte längre.
/lina