Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Archive for mars, 2012

Okänsliga känslor

lördag, mars 31st, 2012

Min fasad kommer att falla, det är jag smärtsamt medveten om. Osäker på hur jag ska klara mig utan den, osäker på vad ett ärligt liv innebär för jag har glömt det. Vill jag ha det ens? Det kan jag inte svara på, för det vet jag inte heller. Något jag dock vet är hur jobbigt det är i längden att hålla uppe en fasad, denna förbannade fasad, jag vill inte vara spänd hela dagarna, vill inte ljuga om alla detaljer. Jag vill kunna slappna av, jag vill kunna göra någonting halvhjärtat, jag vill kunna ta betygen med en nypa salt.

Jag vet att jag är en bra människa. Jag vet att jag är en snäll, pålitlig människa som mer än gärna hjälper den som behöver. Jag är den som riskerar min egen person för att rädda någon annans. Tyvärr var det dessa egenskaper som fick mig att tappa greppet om allt.
Jag kan inte få orden ur huvudet. Jag hör dem om och om och om igen, ser samma scen om och om och om igen. Det finns i mina drömmar, det finns i mina tankar. Det finns på min gata, det finns på min skola, det finns vart jag än vänder mig och jag går hellre omvägar runt hela skolan för att slippa möta det, hoppar lunchen för att det är i matsalen, låtsas må mycket bättre än jag egentligen gör för att det inte ska se mig svag.
Det är svårt att tro att jag är en bra människa när jag blir tillsagd att jag förtjänar allt det ovanstående.

Det är jobbigt och svårt att tänka på det, jag känner mig tyngre och tyngre för varje sekund av tankeverksamhet som passerar, andningen snabbare, hjärtat snabbare, musklerna spänns mer. Och det jobbigaste är att jag inte känner någonting alls.
/lina

Frukostångest

torsdag, mars 29th, 2012

Frukosten var jobbig och gav mig ångest, vilket är relativt ovanligt. Visserligen var mitt mål att få i mig fler kalorier än vanligt, eftersom jag vet att jag äter för lite under dagen. Men det är fortfarande jobbigt och jag önskar det jobbiga ville ta slut men jag verkar ha fastnat i det.

Igår kom någon okänd, otäck känsla på besök. Och jag tycker verkligen inte om känslor, bra som dåliga. Jag försökte mota bort den, stänga ute den, ignorera den men den satt kvar där. Jag visste att BUP skulle locka fram något hemskt, jag trodde bara det skulle ta längre tid och det var jätteläskigt igår och det var bara början, det jobbiga har inte ens kommit på tals ännu. Jag vet att jag måste vara modig, jag vet att man säger att det inte är något farligt men det kan jag verkligen inte tro på. Jag är vettskrämd, men jag vet att jag måste försöka vara modig, hur mycket känslor det än kommer att bli.

Nu ska jag till ät igen, och det känns jättejobbigt att behöva prata så mycket om vad som är jobbigt, jag vill inte men återigen så kommer jag verkligen inte undan och det faktumet hatar jag. De här känslorna är det läskigaste jag vet och jag tycker inte om att målsättningen hos personlen på BUP är att få fram dem.
/lina

Känslofobi

onsdag, mars 28th, 2012

Jag tänkte skriva i hopp om att lite av det jobbiga försvinner, att orden och tankarna och ångesten i min kropp omvandlas till ord på papper och blogg och allting bara bort, ut ur mig. Det känns som om jag håller på att explodera för att allting vill ut och jag skakar i hela kroppen av oro och jag gör allting för att inte gråta. Jag är stark. Jag är stark så jag ska inte gråta, jag ska inte vara rädd eller skaka, det ska inte vara jobbigt om man är stark. Och alla begär att jag ska vara stark och jag hatar att se mig själv såhär, så beroende av andra och vad händer om jag blir ensam? Om jag blir vänd ryggen åt? Jag är en ö av en anledning, och nu kan jag inte vara det längre och jag gillar inte den nya verkligheten, jag vill tillbaka till min trygga ö där ingen kan skada mig, där ingenting skulle såra mig.

Jag måste prata om allt på måndag, det vet jag, jag är tvingad och jag har inget val. Det känns inte alls som om man vill hjälpa mig, det känns som att de vill skada mig. Och det kommer att bli jobbigt, och det kommer att bli jobbigare och jag måste. Tanken på det skrämmer mig, den skrämmer mig rejält, men det känns ändå tryggt att veta att jag är tvingad, det känns bra att jag inte kan lura mig ur det. Jag är livrädd, men jag vill ju att det ska bli bra igen. Jag vill bara inte ta mig genom det, jag tror att jag kommer att explodera om jag pratar om det, att jag kommer sluta existera. Känslorna stängde jag av för flera år sedan, vill inte ha tillbaka dem för de gör ont. Och jag är glad att jag är tvingad nu och att det inte är upp till mig längre, för jag är alldeles för rädd för smärtan det kommer utlösa. Och vad händer då? Var tar jag vägen, vad kommer hända? Jag vill inte vakna upp och stå där ensam, jag vill tillbaka till min trygga ö.
/lina

Dagen är slut och kommer tack gode gud aldrig igen

tisdag, mars 27th, 2012

Som titeln avslöjar har dagen varit kaos. Hela tiden. Dock gick både matteprovet och franskaprovet bra, fortfarande stolt över att jag faktiskt tog igen 50 sidor matte D ensam, utan hjälp över en helg, med både depression, minnessvårigheter och inlärningssvårigheter. Det känns bra att både matteprovet och franskaprovet är ur världen nu, återstår bara fysik A, biologi A, psykologi A och Svenska B, samt Engelska B. Och så måste jag hinna ikapp alla uppgifter i Fysik B och franskan. Och fixa gympan. Gaaaah.

Det som förstörde dagen var BUP, jag har nog aldrig känt mig värre till mods i mitt liv. Det tog timmar innan jag kunde slappna av igen, och då kom ångest och panik över maten i stället, för just tusan, skolan har förstört de allra flesta av framgångar jag lyckats tvinga fram för att få bort anorexian. Bra jobbat Ullvi (Y). Slängde lunchen jag hade med mig till skolan, jag tömde drickan. Det kändes dumt, som att ge upp utan kamp ens, och att jag kämpat i fem månader är liksom inte en värdig ursäkt. Kampen om liv och överlevnad har ingen tidsbegränsning och ”jag orkar inte” är inte en kvalificerad ursäkt för att ge sig hän åt döden som sakta närmar sig anorektikern. Och nu är anorektikern jag själv.

Mina kusiner pratar om körkort nu. De är yngre än mig. Det är hemskt, jag vet ju att de är friska och inte jag, men det är hemskt att veta att den yngre tjejen, ”den vackra” tjejen, ska vara allting jag inte är och inte kan bli. Jag fick cancer, och tack vare det kommer jag aldrig att kunna se ut som hon gör förrän efter operationer, jag fick epilepsi och jag fick anorexi och jag fick depression och nu pratas det även om värre psykiska sjukdomar än dessa även om det bara är teorier jag vägrar tro på. Självklart vet hela släkten om det här. Jag vill inte träffa dem mer, de kommer döma mig och avsky mig för att jag blev som jag är. Se mig som ett missfoster när naturligt urval skulle sorterat bort mig gång på gång på gång. Jag skulle inte finnas här, och det skulle de.

Det är dock skönt att dagen är över, riktigt jädra skönt, varit orolig för BUP i två veckor nu och även om det var jobbigare än jag trodde så är det över för tillfället. Det är långt kvar till måndag då jag ska dit igen och jag behöver inte vara rädd just nu. Fast jag vet att psyket inte fungerar så, så fort jag slappnar av kommer det att motarbeta mig, det kommer att dra upp det jobbiga, psyket mitt kommer lura mig och skrämma mig. Jag är rädd för att det plus anorexian och de redan allvarliga tankegångarna kan komma att bli för mycket för att kunna ta sig igenom.

Jag ska försöka vara modig.
/lina

Anorexiadikt

tisdag, mars 27th, 2012


Jag kan segla förutan vind

jag kan ro utan åror

men jag kan inte tänka på mat

utan att fälla tårar

linaöhlander 27/3-12

Change of heart

tisdag, mars 27th, 2012

Jag vill vara frisk, jag vill vara frisk, jag vill vara frisk, F U anorexiahelvete!
/lina

Back to the fucking beginning

måndag, mars 26th, 2012

Den tjugosjätte mars tvåtusentolv. Dagen då allting börjar om på nytt.
Förlåt.
/lina

Liten update innan alldeles för sen sänggång

måndag, mars 26th, 2012

Tänkte att jag kan ju skriva lite här också innan jag går och lägger mig (klockan är kvart i två och jag ska upp sju imorgon), har ju redan sabbat en god natts sömn så varför försöka reparera skadan nu liksom? Dagen har i vilket fall varit bra. Vaknade förvirrad imorse av tidsskillnaden som var olika på alla klockor i hela huset. Jag tror alla skulle blivit förvirrade. Daniel och hans flickvän hade sovit över så vi åt frukost med dem, de hade för en gångs skull varit lite husliga och gjort frukost. Dock inte en så glamorös, men man älskar ju den där fula skålen ungen kommer hem med också eller hur? Nejdå, det var bra gjort av dem tycker jag :)

Vad har jag gjort? Pluggat satan är vad jag gjort. Men – jag är klar med matten! Femtio sidor på tre dagar, det var väl ganska bra jobbat?! :D jag är jättestolt i alla fall. Mest trött i huvudet. Men den delen av hjärnan som inte är helt fylld med trigonometri är stolt. Ska bli så jävla nice att säga till Björn (matteläraren) imorgon att jag är klar. Och att jag ska skriva provet imorgon med de andra. Han sa att jag inte skulle få skriva det, att jag aldrig skulle hinna ifatt och att det var omöjligt. Att jag var körd, helt enkelt. Ha! Han vet inte vem han talar om. Blev klar med matten nyss, och jag har även fortsatt några sidor med fysiken också. Ska säga att jag ska skriva det provet på torsdag, har bara tio sidor kvar att läsa nu tror jag (av trettio) så det är inte så mycket ändå. Något mer jag gjort är faktiskt att övningsköra. Det var jätteroligt! Egentligen får jag ju inte. Medicinen hjälper fortfarande inte trots att dosen är rejält hög nu och jag börjar bli rädd att jag inte kommer få klartecken att köra någongång. Vilket ju är väldigt väldigt synd nu när jag vet hur kul det är :( Jag tycker inte om epilepsin.

Jag trodde även att jag tvättade kläder. Bad mamma hänga upp dem för jag skulle iväg och köra. Hon blev förvånad när hon inte hittade några kläder i tvättmaskinen. Det blev jag också.

Nu ska jag sova, eller gå och borsta tänderna i vilket fall som helst, skola imorgon! Sen ska jag boka tid hos tandläkaren, boka klipptid och åka till sjukhuset. Dock bara i Köping så vi kan gå dit jag och mamma :) om de har fått in provsvaren ska vi boka en operationstid, det borde gå snabbt. Hoppas tandläkartiden går snabbt också, ska jag ha tandställning vill jag ju bli av med den snabbast möjligt!
/lina

Långa kvällar, långa dagar

söndag, mars 25th, 2012

Vad jag än gör så gör jag inte tillräckligt. Idag har jag tvättat, strykit, diskat och dukat, gjort rent i köket otaliga gånger samt tagit ut soporna förvånandsvärt många gånger (hur fan blir den full så fort?) och jag har pluggat både fysik, matte, biologi och franska men det känns som jag är helt värdelös för att jag inte är ikapp ännu. Ju mer jag pluggar, desto mer inser jag varför lärarna sa att jag skulle misslyckas. Men så fan heller. Den som kallar mig värdelös ska passa sig jävligt noga.

Klockan är halv ett och jag ska nog lägga mig nu, känner att fokus skiftar i vilket fall som helst så att lägga ner mer tid på franskan känns onödigt om det ändå inte ska fastna. Betygsmässigt har jag sänkt kraven till G i matte D och VG i engelska B och franska steg 4, det funkar ändå, jag överlever. Med dessa sänkta krav är det alltså bara att komma till rätt sidor, om inte allt fastnar spelar ingen som helst roll när jag låg så jäkla bra till i höstas, innan epilepsin och innan anorexian. Men fortfarande: lärarna ska få se. Även om ingen tidigare klarat det, jag kan bli den första. En envisare människa verkar vara svårt att hitta enligt min familj.
/lina

Pluggmaraton

lördag, mars 24th, 2012

Jag har börjat plugga ikapp nu, HERRE. GUD. vad jag ligger efter. Fast lite mindre nu såklart, efter två dagars slit. Inte mycket skillnad egentligen, men förhoppningsvis lite. Har gjort fem sex sidor matte ialf, tio tolv totalt. Dock fyra sidor kvar av det här kapitlet, sen har vi ett helt till och där är det ca 20 sidor till. Suck. Och det är ju bara matten, sen har vi alla andra ämnen också. Fast jag har räknat lite på det idag, fysiken har jag suttit med i två stäckade timmar idag så den är jag nästan klar med, tjugo sidor kvar bara, sen kan jag skriva provet och lämna A-kursen. Svenskan behöver jag inte göra nu enligt läraren, och engelskamuntliga har jag skrivit, måste bara öva in och renskriva. Biologin har jag också börjat med, fast provet är fredag vecka femton, så det är ett tag kvar.

Ångestdag idag, även om den började riktigt bra så kom ångesten krypandes under eftermiddagen. Jag städade och städade och när jag väl slutade med det ökade ångesten. Jag har slutat göra sår i armarna, jag har både slängt allting och lovat, men dagar som dessa känns det svårt att låta bli. Riktigt svårt.

Jag längtar tills jag blir frisk. Tyvärr inte av den anledningen att jag vill fortsätta vara det, utan för att jag ska kunna börja om med det här igen.
/lina


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu