Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Archive for mars 10th, 2012

Peace ‘n quiet

lördag, mars 10th, 2012

Inga känslor finns. Inga tankar finns. Äntligen.

Idag har nog varit den värsta dagen på flera veckor skulle jag tro, och än är den inte över. Fem timmar och tre minuter kvar än så länge, suck. Jag längtar tills dagens slut men hur troligt är det att jag mår annorlunda imorgon? Det här helvetet kommer inte ta slut över natten, inte över veckorslutet eller årsskiftet. Jag börjar tvivla på att det någonsin kommer att försvinna.

Det enda som får mig att vilja bli frisk är tanken på den nya skolan, på den nya möjligheten och på det nya livet. Möjligheten till en framtid verkar finnas därute någonstans i mörkret trots allt. Det får mig inte att må bättre, men med bilden i huvudet kan jag tränga ut lite av det hemska därinne. Jag skickade ut förfrågningar igår kväll om att byta skola tidigare. Att byta skola NU. Eftersom det är lördag har jag ju såklart inte fått något svar ännu. Det blir jobbigt, i så fall måste jag tenta av biologi A inom tiden kvar på Ullvi. Två problem med det: för det första mår jag alldeles för dåligt, både kroppsligt och själsligt, för att kunna plugga så extremt mycket på så kort tid. För det andra är jag inte ens säker på att jag får tenta av. Tror inte jag anses stabil nog för att klara av det. Fick jag bara göra det, och fick byta nu, skulle jag hamna enormt mycket efter. I Eskilstuna har de redan börjat med Biologi B och Kemi B och dessa kommer jag ju inte kunna ta igen snabbt direkt, eftersom dessa lästes förra terminen också. Biologi B måste ju nästan vara avslutad också tror jag till och med. Allting kommer bli svårare. Men det är min enda chans att klara mig levande ur det här i dagsläget, och jag hoppas verkligen att lärarna förstår det också.

Jag klarar inte av att börja skolan igen på måndag. Förlängt sjukskrivningen ännu en vecka.
/lina

En fridfull sekund

lördag, mars 10th, 2012

Allting är lugnt och stilla. Jag ligger i sängen och utanför lyser himlen blå, de höga granarna till vänster blåser i vinden och svajar en aning. Skenet bländar mig nästan, lyser in på täcket och värmer mina ben lite för mycket. Tar av mig tjocktröjan och temperaturen blir perfekt igen. Med två kuddar under huvudet ligger jag bra här. I lugnet, jag är avslappnad. Fridfull. Jag känner paniken, ångesten, pressen från skolan, behovet av förändring och rädslan inför maten, skrammlandet av bestick skrämmer mig och viljan att fly och gråta och att sluta äta växer sig större, men jag har för tillfället lyckats koppla bort det. Rädslan och ångesten gör det svårt att andas, bröstet känns ihoptryckt, men jag ser det höja och sänka sig, om och om igen. Syret kommer in, syret åker ut, syret kommer in, syret åker ut… syret håller mig vid liv åtminstone. Eller nej, syret håller min kropp vid liv, åtminstone.
/lina

Sanningslördag

lördag, mars 10th, 2012

Jag känner mig jättejättetjock, det känns som om jag har ätit hur mycket som helst sedan dess att jag bröt fastan för några veckor sedan. Tycker inte om det. Känner mig varmare, starkare, piggare. Tycker inte om det, heller. Jag försöker tänka tillbaka och minnas hur fruktansvärt det var när jag frös så mycket, hur ont det gjorde att bara ligga ner för att huden var så otroligt tunn. Det var inte kul då, men det var en trygghet. En trygghet jag idag önskar jag hade.

Jag vill inte bli bättre, vill inte bli frisk. Mitt liv var så mycket rörigare, kraven var så fruktansvärt höga och det var förvisso min kapacitet också, men jag bad inte om det. Att vara tvungen att vara som jag var, så ”duktig” på allt. Det enda jag vill vara duktig på är att inte äta. Jag vill inte bli frisk, vill inte bli friskare; jag vill inte tappa det här. Anorexian har blivit min vardag, min trygghet, min vän och jag vill inte att den ska försvinna mer.
/lina

Oönskan om att bli frisk

lördag, mars 10th, 2012

Jag är hungrig, så jag äter. En helt logisk sak för många som blivit något för mig att kämpa för. Just nu är jag hungrig, så just nu äter jag. Men det är inte med stolthet jag äter, nej. Jag skäms för det och jag skäms över att jag inte är tillräckligt stark. Att jag inte är tillräckligt ”duktig” på att ha anorexia som de andra tjejerna. De som hamnar på sjukhus, de som kämpar i flera år, de som får men resten av deras liv och de som slutligen dör: de är bättre än mig, duktigare än mig. Mer värda. För att de kämpar hårdare.

Jag klämmer hårt om koppen och kniper med ögonen allt jag kan för att komma undan, jag hoppas att koppen går sönder i min hand så att drickan rinner ut på golvet och jag slipper få den i mig. När nyponsoppan rinner ner längs matstrupen känner jag att jag vill gråta. Jag kan inte titta på tallriken eller muggen längre, låtsas som om de inte finns, låtsas som om kalorierna inte räknas. Som att de inte kommer göra mig tjockare. Som att de inte kommer att göra mig friskare.

Jag vill inte bli frisk, jag vill inte bli tjock. Jag vill inte vara tvungen att vara den jag var tidigare, jag vill aldrig mer behöva vara den jag var tidigare.
/lina


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu