Jag kan inte andas, känns som om jag har en korsett på mig som trycker in lungorna. Eller nej, jag tänker hålla mig till dvärg faktiskt. Och jag tänker dessutom döpa honom, till Adam. Det funkar. Djupa andetag. Allting kommer att ordna sig. Allting kommer att bli bra. Andas. Bara andas. Ångestdemonen Adam kommer att försvinna om jag ignorerar honom tillräckligt länge. Andas, bara andas, så tröttnar han snart. Och då blir allting bra igen. Jag lovar, bara andas. Andas.
/lina