Hej igen!
Jag skrev ju i första inlägget har jag för mig att jag ville vara till hjälp för andra, det har dock visat sig vara svårare än jag trodde; för det är väl ändå ingen bra idé att följa den höna med sand i ögonen, right? Hursomhelst har jag kommit på en del saker idag som hjälper mig framåt i varje fall, och som kanske även hjälper någon mer!
- Om det finns någon våg, göm den – vikten säger ändå inte så mycket om utseendet!
- Jag tycker det är mycket enklare att äta småsaker än riktig mat, men har även märkt att vanlig mat fungerar om den är i småbitar; exempelvis pizzabitar som man kan värma, eller pannkaksbitar, eller en varmkorv, ja ni förstår.
- Om skräck för att ”bli tjock” finns, bär inte tajta kläder i så fall; i mitt eget fall blir jag bara ledsen för jag tror att vad jag ser i spegeln är fett eller liknande, dock är det ett höftben; man kan bli ordentligt lurad. Dessutom slipper man gå omkring och försöka känna efter hur ”tjock” man är. För mig underlättar det med mjukiskläder.
- Om du räknar kalorier, SLUTA MED DET! Det är såååå mycket svårare att räkna kalorierna, oavsett om du försöker gå upp, eller ner, eller bara stanna, i vikt. Allting blir svårare och jobbigare och till slut blir det bara hysterisk mani av det hela. Tro mig – jag vet.
- Många döper också ”den sjuka sidan” till något, oftast fantasilöst så som Ana, för att lättare kunna skilja på frisk och sjuk antar jag. Jag förstod inte detta först men det gör jag nu, och jag tror det kan hjälpa. Jag har dock inte gjort det, är för jäkla envis haha, men jag har också börjat skilja tankarna åt, sorterat dem till sjuk och frisk och på så sätt fått mer insikt i vem som är vem och vem jag borde lyssna och följa.
- Sysselsätt dig med något. Jag städade mitt rum i tre timmar och (tragiskt som det låter) har jag nog inte mått bättre på flera månader! Det kan ju vara något roligare också såklart. Men jag mådde så himla mycket bättre av att inte tänka på anorexian eller mitt utseende eller mat just dessa timmarna.
- Och ett sista tips, försök att inte bli arg eller känna dig förrådd eller sviken, om någon säger till dig att äta mer, om de blir arga, oroliga, ledsna. De bryr sig, de vill dig väl. Jag vet att det är svårt. Jag blir fortfarande arg ibland när någon uttrycker sin oro, eller lägger sig i matvanor, drickvanor. Det gör mig förbannad ibland, men jag försöker tänka att de bryr sig, det är därför. De vill inte skada mig, de vill hjälpa mig. Allt det här blir enklare att förstå och ta till sig när man förstått att psyket hos en anorektiker består just av två sidor; en sjuk och en frisk. Vet man om att den friska sidan inte är den sjuka, finns det en chans att ändå beröra den.
Några små tips, som verkligen hjälpte mig när jag väl kom på dem, eller läste dem, eller på annat sätt hittade dem :) Hoppas de kan ha hjälpt er också på något sätt!
/lina
