Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Archive for februari 23rd, 2012

Kvällsfrustration

torsdag, februari 23rd, 2012

Jag var ganska säker på att den skulle komma ikväll igen, min vän Ångesten. Fast inte riktigt, det är inte riktigt ångest jag känner, det är mer som… frustration kanske? Jag vete fan rent utsagt. Ångrar inte direkt att jag åt ”bra” idag, men önskar att jag kunde få bort det, promenera, springa, boxas ja vad som bara jag får bort känslan! Att sitta still känns jobbigt när jag vet att jag ätit. Jag vet att jag måste gå upp i vikt, det vet jag. Men att bara sitta här och vänta och låta det hända…? Ingen vill sitta och vänta på kaoset. Tror inte människorna som jobbade på World Trade Center i USA bara skulle ha suttit där och väntat om de vetat att flygplanen var på väg. Hård jämförelse, jag vet, men det är så det känns.

Jag vet att jag måste hålla fokus. Ha skygglappar, blicka rakt fram och rakt fram bara. På framtiden. På när jag blir frisk. Framåt, framåt, framåt… det är inte det att jag tänker tillbaka, för det gör jag inte. Verkligen inte. Men framtiden är en bit av hjärnan som biologiskt blir påverkad av svält; däribland även minne och koncentrationsförmåga. Mitt perspektiv rör sig om max en dag, från kväll till kväll, inte mer. Allting är så relativt. Jag kan inte säga om jag kommer att kunna hitta på någonting imorgon, eftersom jag inte vet om jag kommer att orka ur sängen. Inte heller nästa vecka, eftersom jag inte vet om jag kommer ha slutat äta igen. Min lärare frågade mig om Irland, när jag vet om jag kommer att kunna följa med. Vet jag nästa vecka? Absolut inte, jag kommer knappt ha en chansning samma morgon!

Det känns som om det här hamnar fel. Lärare hör av sig med läxuppgifter, och jag har lite böcker kvar i skolan. Flera utgår ifrån att jag ändå kommer vara i skolan under hela sjukskrivningen, och att jag kommer att vara kapabel att skriva prov på flera hela kapitel. ”Ingen press alls, det viktigaste är att du blir frisk!”. Ha, jo, knappast. Jag kan inte vara borta från skolan, kan inte vara där. Orkar inte vara på sjukhuset, måste vara där.

Det finns ingenting jag kan göra. Ingenting jag kan kontrollera. Utom maten. Att inte äta, det kan jag, det är möjligt för mig att kontrollera. Jag vill verkligen kunna kontrollera åtminstone en grej; även om det innebär att jag slutar äta. Igen. Tanken verkar ha slagit flera, eftersom man har gömt min medicin. Man litar inte på mig längre. Eller, man litar på mig, på mig Lina Öhlander, men man litar inte på mig, anorektikern. Man tror att anorektikern skulle föredra döden framför att bli frisk. Skulle hon? Eller, rättare sagt, skulle jag? Nej. Nej. Jag är inte så pass svag. Jag kan klara det här. Hoppas jag. Det är svårt. Jag vet inte vilken sida jag ska slåss emot, jag vet inte vem som är den goda och den onda, jag vet inte! Att lyssna på båda driver mig till vansinne!!
/lina

Dagen jag aldrig trodde jag skulle få se

torsdag, februari 23rd, 2012

(Arkivbild från november 2011)November, 2011
Ikväll åt jag min första riktiga portion mat. Till och med i sällskap av båda mina föräldrar, sittandes vid köksbordet. Det låter kanske som en barnslig sak att hänga upp sig på, något som är självklart, men det är inte det för mig (förmodligen inte för någon med anorexia) och jag har fortfarande ingen ångest. Förmodligen kommer den senare, men jag har fortfarande kvar medicin (som vi hämtade ut mer av idag). Vad som än kommer, kan jag hantera det. Det är en stor känsla att veta att jag kan kontrollera Anorexia, som jag vet har tagit många liv. Det är lite som att ha kontroll på Voldemort för er som känner till Harry Potter.

Det här funkar nog ändå. Fast jag är lite rädd för att se hur jag ser ut, jag kommer tro och tycka att jag är jättetjock bara för att jag har börjat äta igen. Det är förmodligen inte fallet men det är vad jag kommer att se. Jag är orolig att det ska få mig att byta riktning.
Men det konstigaste är ändå att jag är glad över att jag åt. Jag skäms inte ens för det. Det trodde jag aldrig skulle hända igen, än mindre såhär tidigt. Livet är fullt av överraskningar. Och ödet har sina vägar.
/lina

Några små tips

torsdag, februari 23rd, 2012

Hej igen!
Jag skrev ju i första inlägget har jag för mig att jag ville vara till hjälp för andra, det har dock visat sig vara svårare än jag trodde; för det är väl ändå ingen bra idé att följa den höna med sand i ögonen, right? Hursomhelst har jag kommit på en del saker idag som hjälper mig framåt i varje fall, och som kanske även hjälper någon mer!

  1. Om det finns någon våg, göm den – vikten säger ändå inte så mycket om utseendet!
  2. Jag tycker det är mycket enklare att äta småsaker än riktig mat, men har även märkt att vanlig mat fungerar om den är i småbitar; exempelvis pizzabitar som man kan värma, eller pannkaksbitar, eller en varmkorv, ja ni förstår.
  3. Om skräck för att ”bli tjock” finns, bär inte tajta kläder i så fall; i mitt eget fall blir jag bara ledsen för jag tror att vad jag ser i spegeln är fett eller liknande, dock är det ett höftben; man kan bli ordentligt lurad. Dessutom slipper man gå omkring och försöka känna efter hur ”tjock” man är. För mig underlättar det med mjukiskläder.
  4. Om du räknar kalorier, SLUTA MED DET! Det är såååå mycket svårare att räkna kalorierna, oavsett om du försöker gå upp, eller ner, eller bara stanna, i vikt. Allting blir svårare och jobbigare och till slut blir det bara hysterisk mani av det hela. Tro mig – jag vet.
  5. Många döper också ”den sjuka sidan” till något, oftast fantasilöst så som Ana, för att lättare kunna skilja på frisk och sjuk antar jag. Jag förstod inte detta först men det gör jag nu, och jag tror det kan hjälpa. Jag har dock inte gjort det, är för jäkla envis haha, men jag har också börjat skilja tankarna åt, sorterat dem till sjuk och frisk och på så sätt fått mer insikt i vem som är vem och vem jag borde lyssna och följa.
  6. Sysselsätt dig med något. Jag städade mitt rum i tre timmar och (tragiskt som det låter) har jag nog inte mått bättre på flera månader! Det kan ju vara något roligare också såklart. Men jag mådde så himla mycket bättre av att inte tänka på anorexian eller mitt utseende eller mat just dessa timmarna.
  7. Och ett sista tips, försök att inte bli arg eller känna dig förrådd eller sviken, om någon säger till dig att äta mer, om de blir arga, oroliga, ledsna. De bryr sig, de vill dig väl. Jag vet att det är svårt. Jag blir fortfarande arg ibland när någon uttrycker sin oro, eller lägger sig i matvanor, drickvanor. Det gör mig förbannad ibland, men jag försöker tänka att de bryr sig, det är därför. De vill inte skada mig, de vill hjälpa mig. Allt det här blir enklare att förstå och ta till sig när man förstått att psyket hos en anorektiker består just av två sidor; en sjuk och en frisk. Vet man om att den friska sidan inte är den sjuka, finns det en chans att ändå beröra den.

Några små tips, som verkligen hjälpte mig när jag väl kom på dem, eller läste dem, eller på annat sätt hittade dem :) Hoppas de kan ha hjälpt er också på något sätt!
/lina

Dålig start på dagen

torsdag, februari 23rd, 2012

Vaknade med ångest idag, det kan jag inte minnas att jag gjort tidigare. Kan ju kanske vara så att medicinen släppte och ångesten återvände, en gissning för att jag vet inte. Jag vet bara att ångesten får mig att skämmas för att jag åt ”så mycket” igår, och den får mig att vilja sluta fortsätta. Jag känner att jag är hungrig, men har ingen som helst impuls av att äta. De säger att det krävs ett väldigt disciplin för att kunna få anorexia, och för att sedan vidarutveckla den, och att väldigt få klarar av det. Så lite stolt känner jag mig ju ändå, för att det här bevisar ju hur otroligt starkt psyke jag har; bara det att jag använder det ju helt fel.

Jag vet någonstans att det är värt att fortsätta, det kommer att vara ett bättre liv när jag är frisk igen. Okej, just nu kan jag inte säga att jag vet det, eller att jag tror det, men i den här situationen tänker jag att jag följer den väg som verkar absolut svårast och tuffast, så blir det nog rätt och bra så småningom. Och i det här fallet, innebär det att äta. För jag kan knappt tänka mig något svårare.

Just nu idag skriver min klass det sista fysikprovet för kursen. Just idag får de information om framtidens val, och jag ligger hemma. Ligger hemma för att må bra och för att äta men jag mår nästan sämre än jag gjorde i skolan idag. Lite ironiskt att jag missar föreläsningen om framtiden.
/lina

Några minuter senare…

torsdag, februari 23rd, 2012

Underbara, underbara små piller… :D
Okej ja, lite opassande skämt kanske, men jag tyckte det var kul! Fast jag börjar bli lite roligare, skrattar mer än jag för några minuter sedan tyckte att jag hade anledning för. Påverkad av den lugnande medicinen? Eller ljusnade livet helt plötsligt? :D

Okej, är lite yr. Lite yrare för varje minut, och illamående. Men fortfarande jävligt glad! :D
/lina


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu