Stockholm gick bra, förstår inte vad alla var så nojiga för! Fast okej, jag ska erkänna, trapporna var många och uppförbackarna väldigt branta. Det var helt enkelt inte en anpassad väg för anorektiker eller de med väldigt låg energimängd, bara. Eftersom det fortfarande är alldeles för läskigt att dela med mig av vad jag faktiskt äter under en dag, väljer jag att endast avslöja att jag har ätit. Och lite riktig mat, också. Mest skräp, precis som vilken annan tonåring som helst :D
Nu känner jag hur min mage är full med framförallt te, jag har börjat tycka riktigt illa om känslan av att det finns något i magsäcken. Fast oftast blir jag så trött av att allt blod samlas där att jag inte orkar tänka på innebörden.
/lina